Konstmöten och fågelskådande

Köerna ringlade långa utanför prins Eugens Waldemarsudde på Djurgården en januarilördag när Stockholmsavdelningen bokat in sig för ett besök redan tre månader tidigare. Vi hade kommit för att i första hand se hur det för stunden husvilla Moderna museets konst skulle möta Prinsens egna samlingar. Men köerna gällde inte museikonsten i sig utan sista helgen för fågelmålaren och naturskildraren Lars Jonssons utställning, som visades parallellt.

Att Lars Jonssons fåglar skulle bli en sådan publiksuccé överraskade de ansvariga på Waldemarsudde. Men medan trycket var hårt på fågelutställningen fanns det bättre plats för det 15-tal djäknar som mött upp för att under sakkunniga guiden Maya Gamstorps ledning gå runt och jämföra några av MM:s mest kända inköp under 1900-talet med prinsens framsynta förvärv. Som Maya Gamstorp berättade, var prins Eugen i den avundsvärda situationen att han kunde köpa in vad han ville och förutom att han var en inte oäven målare själv, så var han en god konstkännare.

Prinsen var framför allt intresserad av den franska konsten och vistades i Paris i olika perioder, framför allt några år i slutet på 1880-talet och sen igen 1912.

Här såg vi nu målningar av Matisse, Picasso och Kandinsky och skulpturer av Brancusi och Giacometti men också verk av Grünewald, Gösta Adrian Nilsson, Vera Nilsson och Henrik Sörensen.

Efter en dryg timma med 1900-talskonsten kunde vi inte låta bli att också gå upp till Lars Jonssons fågelmålningar och de flesta av oss blev imponerade av denne helt självlärde mans enormt drivna teknik, särskilt i de hundratals akvarellerna.

Hans utställning blev för oss besökande djäknar en härlig bonus ovanpå det mer traditionella museimåleriet. Olof Dahlberg (S62)