Referat från besöket i Uppsala

 Skaradjäknar från Stockholm och Uppsala vandrar i sex plusgrader med arkeolog Susanne Ekblad genom Gustav Vasas försvarsborg, byggd på åsen mot angrepp på staden med domkyrkan. Bastionen från 1550 har dess bättre aldrig angripits. Problemen med det riktiga slottet var kungens död, slut på pengarna och att brand uppstod.

  Borgen har tegel i tak, väggar och golv - delvis från kloster - har gravstenar i trappor och är rikt illuminerad. Ljus och skugga växlar. Sneda buktande väggar har kalkputs kvar - vissa lät kung Erik räta ut. Valv spänner över oss. Svårt få upp värmen i borgen men teglet höll sedan tempen. Försiktigt går vi runt och uppför i halvmörker på ojämnt underlag eller på brädgångar förbi hålor och öppna platser, där scener arrangerats med dräktklädda figurer i dåtidens kök, fängelsehåla, krutkammare och bostad för tolv vakter som hade sängnisch, garderob och avträde (hål i väggen) Kanonerna, nu nedanför gluggarna, laddades med järnskrot för spärreld, hade 2000 m:s räckvidd och säkraste träff inom en kilometer. Ansvariga i krutkammarn kläddes i blå och gul dräkt, puffbyxor med slits och utstickande foder samt påknäppt brackett och försågs med extra öl att pinka släckning av eld som pyrde. Många fester hade Erik XIV; grillad oxe fylld med fågel, mängder av vin, fylla och slagsmål. Sturevalven: Nils Sture stacks i armen av kungen, som fick dolken tillbaks men lät vakterna mörda resten av sturarna dvs far och två söner. Blodiga kläder finns i domkyrkans skattkammare. Adelsmän sattes troligen i husarrest, ej i mörka hålor.

  Väggklotter på latin "Hodie mihi cras tibi"(Idag jag i morgon du) Ingen var säker för galgen. Straff var hängning, värst i kedjor, fortast halshuggning men med stegling- styckat lik lagt på hjul för allmän beskådning- fanns ingen rätt för vederbörande att komma till himlen. På 1600-talet var platsen Stora Torget, Rackarberget och Galgbacken. Avrättningar sågs från slottet, t.ex bra från barnkammaren.. Eventuell benådning vid kungens besök.

 Hundratals stuckaturer av figurer, änglar, blommor, m.m. vill guiden laga, sätta i vitriner och placera i tornet för turister. Äldsta fyndet, en armborstpilspets, är från 1594. Gipsrester hittades på 1940-talet av baltiska flyktingar. Besöket i Vasaborgen vid slottet var mycket intressant. I mars 2005 förrättades en vigsel i befästningen i tre minusgrader, sålunda "borgerlig" vigsel.

  Nu till Uppsala Arkivcenter, där professor Svante Strandberg har god kännedom om Västergötland. Vårt landskap är rikast på socknar, rikt på odlingsminnen från medeltid med ålderdomliga ortsnamn som funnits före Kristus. Här började ortnamnsforskningen. Ju äldre namnet är desto större förankring av orten. Ortsnamn berättar i presens, värdefullt ur historisk synpunkt: Sä= vatten. by= gård Säby är engård vid vatten. Namn på åar, öar och sjöar är vanliga.. Unden= sjö, Viken= sjö som böjer sig. Vänern kommer från vän, dvs hoppingivande, stretande , ljus. Vättern har med vatten att göra (ty.Wasser, eng. Water, indoeuropeisk benämning) Hornborgasjön hette förr Lådne, gammalt namn för gräsbevuxen, luden. Hornborgaån krök i 90 grader vid Hornborga by. Lidan kommer av lid som är sluttning, backe - floden är djupt nedskuren. Dofsan hette förr Drys= falla, drysa (drös, dråsat)= falla dvs branta stränder som dråsat ned. Kulturarv att ha namnen kvar som Larv, Larvaån av larva, arbeta makligt långsamt i slingor. Bergen ger landskapet karaktär. Billing= tvilling. Billingen är tvillingberget. Häradsnamn finns i ortnamn: Laske Vedum i Laske härad. Häradet före ortnamnet som i Kinne Kleva och Vilske Kleva. "Vin, vene" är betesmark som i Levene, Gäsene. Ändelser som -lösa= ljus, öppen plats, säter, -torp = nybygge, utflyttad gård.

 Roligt var att höra professorns olika ord på götamål: Byxor/böxer, Dricka/drecka, etc. Skorrande R, la och änna, redier, dumminge, stöölter, arger, köringa och bakinga(körningen, bakningen) CD-skiva finns om västgötadialekter (förl. SOFI )och Ortsnamn i Västergötland(Föreningen för Västgötalitteratur). Kassett med Sixten Bengtssons intervju av en gammal västgöte lockade oss till många skratt. Prof. Strandberg fick boken. Ernst Carlssons Skara som ett varmt tack från oss.

  Så till den efterlängtade Walmstedtska gården och krögaren Lars Söderström för traditionell lunch. Inmarsch under Vasabandets musik till ljus- och blomprytt långbord dukat för kanapé, lax, vin och vatten samt kaffe med "stundentskan"(mazarin svart inuti och grön ovanpå) Bleckblås-, sträng- och slaginstrument spelar glada danslåtar. Vi minns gymnasistbalerna. Fiskarvisan är valsen av fil. dr. Chr. Åberg (som samlat skrifter om OD) Vi har roligt här. Krögarens gäster är bl.a. landshövdingar.

 Allsång om vårkänslor från häften ihop med Wasa-bandet. När det våras ibland bergen gick på psalmmelodin Bred dina vida vingar, vilket sjöngs här även då biskop Bertil Werkström avgick. Tulipanarosor- tre av var sort- som tack till musiker och krögare! Musikerna, sammanförda av krögaren till Wasa-bandet, kommer kanske till djäknedagen nästa år, hoppas han. Jag frågar utmärkte trumpetaren Arne Lingestrand: Visst, gärna väcka glada dansminnen från skolbalerna!

 Åter till evenemangslistan