 |
Segeltur med "Constantia"
Här finns fler bilder! |
Skaradjäknarnas båtutflykt i augusti blev med slätskonerten Constantia, K-märkt maritimt byggnadsminne byggt på Ärö i Danmark 1908, inköpt av Stiftelsen Solnaskutan 1995. På ett riktigt segelfartyg från förr ska ungdomar lära kamratskap, praktiskt handlande, äventyr och kontakt med levande livet. Hon hyrs ut med skepparen Hakon Malmberg till nöjestripper..
Vid Stavsnäs brygga embarkerade vi i stockholmsavdelningen, innalles sjutton med flera ungdomar, skutan Constantia 23 m lång, 6 m bred, djupgående 2,10 m och som går i högst 10 knop och har 308 kvm segel på åtta dukar. Vi blev sjutton snedseglare för en dag..
Sedan våra grejor förtäring mm fått sin plats nere i kabyssen, köket, hörde vi uppe på däck skepparens berättelse. Kärt barn har ju många namn. Först hette hon Minde och seglade med kol mellan Köpenhamn och Stettin, kom sedan en tid till Arendal i Norge och 1920 till skutredare Wirén i Kalmar under namnet Per-Olof efter dennes son, gick med salt från Lübeck fem säsonger på tilldelning av motorbrännolja i minerade vatten genom korridoren till tusenåriga riket. Elva år i Kalmar, åtta år i Figeholm. Nu hette hon Marina fram till 1988 men efter kriget hade hon fraktat sten, cement, styckegods, ved, virkespannmål och gödning. Sista hamnen blev Byxelkrok. Skutorna hade blivit omoderna1960, frakter gick med lastbilar. Marina höll på till 1967. Lastrummet rymde 107 ton gods, som tre långtradare kan ta.
Hur kom sig namnet Constantia frågar vi. Namnet kom till efter Dan Anderssons 100-årsdag. Skeppsbåten upphängd aktertill blev "Jungman Jansson" Hej och hå!!.
Sensommarsöndag, nästan vindstilla, inte en krusning i hamnen. Motorn hjälper oss ut Grova master. Hoprullade segel löses upp. Dukarna hissas av flera händers krafttag med hela kroppstyngder som läggs på i draget Seglen blir hissade: storsegel, fock, gaffelsegel, toppsegel - alla uppe. Vinden drar, skeppet far och vi glider ut mot de öppna fjärdarna i den inre skärgården, denna skärkård som göteborgare gärna kallar "dränkt skog". Himlen speglar sig molnfritt blå i vattnet. Vi sitter samtalande på de obekväma britsarna på babords- och styrbordssidorna, i aktgern och i fören. Vi mediterar för oss själva och vi promenerar på det för dagen lugna däcket - mycket imponerade av denna sjötur..
Några av oss får navigera, läser sjökort och kompass, tar information av skepparen. Skutan styrs ut på Eknöfjärden mot Grönskärs fyr. Rödkobbsfjärden är ett av de öppna vattnen. Sjötermer hörs: Vi måste gira lite längs med, vi ska smyga upp i vind, dra seglet lite till, gira, falla, vara kvar i vindögat, göra nytt slag, och så vidare. Knop är en nautisk mil (=1.852 m) per timme. Vi gör som högst 4 knop. Gudomligt med vänner i värme, vind och vatten! Nej mycket vind är det inte men en skaradjäkne som varit på surströmmingsskiva kvällen före, anser det ändå bra att få vädra ut här.Skutan vänds genom vinden, går över slag, i zickzackkurs kryssar vi mot mål som vinden kommer från, 40 grader för ifrån. Vi slörar också, har vinden från sidan. Och vi gippar, vänder med vinden. Genom en segelled mellan två skär måste skepparn faktiskt ta till motorn. Dovt morrar den Scaniadieselns sex cylindrar. Den låter helt annorlunda än det trivsamma dunkandet från den encylindriga tändkulemotorn som "Per-Olof" hade på 1920-talet.
Sjön suger! Matsäckarna i kabyssen gör sig påminda. Någon säger att frugan pratar, så att det tar tre timmar innan hon får fram käket. Ungdomarna äter redan sina sallader, pasta och bröd på plastfat balanserande i knät och dricker juice. Många violl bada. Skepparn har lovat. Strax före återkomsten till Stavsnäs ankrar skepparen på redden, välter lejdaren över relingen och de baddräktsklädda hoppar ned i Kanholmsfjärden. Plask, plums, simtag runt och klättring upp i repstegen under applåder från beundrarna kvar på däck! .