Bland 7:2-or, idrottskillar och FNL-are

är rubriken på kallelsen till skaradjäknarna i Stockholm, mars månad. Erling Bjurström (-69) ger oss en personlig reflektion kring den ungdomskultur han växte upp med i Skara under det turbulenta 60-talet, är numera professor i tvärvetenskaplig kulturforskning vid Tema Q (Kultur och samhälle) på Linköpings universitet, har sysslat med forskning kring kultur, medier, konsumtion och med ungdomskultur, som han skrivit en rad böcker om.

- Jag fick ett starkt behov av att lämna lilla Skara, skönt att komma därifrån! Men vad skulle man göra efter skolan? Man tänkte på Stockholm, Göteborg och Lund- kanske Uppsala. Dit kompisar for, åkte man själv. Vad skulle man läsa på universitetet, där det var friare och mer givande? Man kunde få jobba med projekt. Ungdomsproblem är inte alltid problem, jag ville förstå den lite bättre, göra något intressant av mina erfarenheter, ta dem med mig i tidens ström och få perspektiv. Kirkegaard har skrivit "Stadier på livets väg", säger Erling Bjurström men i viss mån lever ungdomskulturen från 60-talat kvar.

Hans 60-tal blev basen för forskning. Hur såg Skara ut i början av 60-talet? Ingen modern stad. Från landsbygden häst och vagn på gatorna, husen med utedass. Prat med roliga ord: hele (kille), en riktig fles (dålig person), skanker (ben) Pratet var en del av ungdomskulturen. Erling var idrottskille upp till sextorn års ålder. Fotboll, med i Skara idrottssällskap och hade landslaget i sikte. På lägret gav han upp efter två dagar, kom senare igen, spelade handboll och blev i 6:2 utsparkad- han var en katt bland hermelinerna. Erling var med i en FNL- förening i Skara - emot kriget i Vietnamn, - först få medlemmar, snart flera. FNL-gruppens organ Vietnambulletinen såldes i fler exemplar än Bildjournalen, 1968.

Generationsmotsättningar. Ungdomar var någon annanstans än föräldrarna, revolterade mot traditionen och den konservativa skolan i stark motvilja. De hade skolmössa. Erling i 6:2 fick inte ha sitt långa hår, skulle tvångsklippas och gjorde motstånd. Föräldragenerationen var inte för långt hår på pojkar. Erling fann parallellerna om FNL i Tyskland, läste boken av Robert Musil: "Den unge Torlevs förvillelser". Tredje året i gymnasiet märktes kulturens motstånd mot skolan. 1968 talade Göran Palm i seminariets fullsatta aula om "Indoktrineringen i Sverige" (hans bok) Fler FNL-grupper skulle skapas i Skara och i landet, samhällets värderingar förskjutas och bli annorlunda. Vänsterrörelser påverkade utifrån, t.ex. USA med hippies, in på 70-talet emot det kommersiella.

- 68-kulturen tycks komma tillbaka i vår tid, säger Erling Bjurström. Massor av liknande böcker produceras, filmer som Birros och Moodysons. I TV-serien Solstollarna har Olle Ström inte lämnat långhåret och stilen från 60-talet. Göteborgskravallerna, våldsam ungdomsrörelse. Du-reformen instället för Ni till alla, men på 90-talet igen ungdomar som niar, en tillbakagång till 60-talet.

I Skara var arbetarungdom och skolungdom på var sitt håll, lite farligt att gå ut på stan, alla vågade inte - olika samhällsklasser och motsättning. Erling bodde i Skara, hängde på stan, hade koll på vad som hände. Pojkstreck: Från Krönikebrunnen på torget rann en dag upp blått vatten En yngling hade hällt blått pulver i. Det blev dagsböter för den ertappade, som vid tinget förnekade brott men hävdade, att de sakliga omständigheterna var korrekta. Naturligtvis fanns rötägg som såhär kunde gå för långt! Ett sätt att se på ungdomen ger detta exempel: Erling satt i ett gäng på en lekplats, när en rad äldre herrar kom ut och förbjöd dem att vara där. En, som tog upp deras namn, visade sig bli hans mattelärare. Denne gav honom inga frågor, tittade bort, ansåg Erling vara en besvärlig elev som inte gick att lita på. Erling bytte grupp. Han briljerade med att skriva uppsatser, hade läst en inspirerande bok om framtiden av sociologen Henri Lésebvre. Erling skrev Bob Dylan på jackan köpt i Göteborg, mötte en raggarbil, fick frågan om de skulle ha mods i Skara. Lite avantgardiskt med vissa saker! En raggare i bil från Axvall fick gliringar, satt för sig själv på gymnastik och idrott, bröt mot den indelning som fanns, ty Skara var en speciell skolstad som låg avsides. Han blev ändå student.

Roligare var militärstaden Skövde, storstad med fler händelser, mer ungdomskultur. Intresse märktes för miljörörelse, vetenskap och framtidshistoria. FNL-rörelsen var mer spännande i Skövde, popband fanns där. I "Opp och poppa" vann bandet från Skövde en popbandstävling. I Skara folkpark följde Fokus efter. Som gymnasist såg han -68 Stefan Jarls film "Dom kallar oss mods" men där var inte samma mods. Droger fanns -69 i Skövde, även i Skara- lätta att få tag i. I Skara gatubild sågs en supporter, Bert Karlsson, som inte gick i läroverket fullt ut. Han skulle bli miljonär, gjorde först dåliga affärer men kom in i sin egen kultur, fick kontakt med dansband i Skövde, hade öra för god musik och bra rådgivare, behövde inte gå i läroverket för att bli miljonär. Bert Karlsson blev ett påtagligt inslag i Skara.

Mycket var emot Skara, emot traditionen. Nya influenser, andra samhällsfrågor kom på 60-talet. Erling läste litteratur utanför läroplanen: Hesse, Camus, Sartre. Hade för Jazzmusik ett intresse i litet gäng. Engelska lärde han sig bäst utanför skolan. Betygen höjdes snart. Ja, i denna tids ungdomskultur fanns mycket att lära, men innehållsmässigt var den begränsad till ett fåtal.

- Vi hade ändå kvalificerade lärare i Skara, status i skolan, mycket att känna sig stolt över. I Linköping har jag ägnat mig åt kollektiv minnesforskning. Baklängeshistoria- vad har hänt? Framlängeshistoria - vad trodde man skulle hända? Två perioder av stark förändring var dels i generationen efter kriget, dels på 60 / 70-talen. I Västergötlands Museum har Ulf Nord en utgåva om 50 / 60-talen för 100 kronor, säger professor Erling Bjurström

Vi har intresserat lyssnat på en kultur av manligt tonårsliv men var fanns det kvinnliga? Rektor Eva Åsbrink ville i ett elevråd ha flickor med, så att dessa i jämställdhet kunde få plats för sina åsikter om skola och samhälle. Men flickorna var inte hågade att ansluta på den tiden, vilket kan förvåna dagens kvinnorörelser. "En stor del av framgången är ju att vilja framåt", vilket i den äldre skolans bildningstradition dock uttrycktes på latin med: "Magna pars est profectus velle proficere!"

Irene Arthur - Wennerbom