"Mordet på Gustaf III och frimurarnas roll".
var rubriken på ett uppskattat föredrag efter årsmötet 14 mars hos Skaradjäknarna i Stockholm av historielektorn Göran Anderberg, som också är ordförande i Göteborgsavdelningen.
"Det står ett skimmer över Gustafs dagar" skrev Esaias Tegnér. På Skeppsbron står Tobias Sergels lysande bronsstaty av Gustaf III. Så har vår bild av Gustaf III präglats. Det dödande skottet mot Gustaf III på operamaskeraden den 16 mars 1792 satte dock punkt för en epok i vår historia som ur kulturell synpunkt söker sin like.
Hur kunde kungens liv sluta så olyckligt som den 29 mars 1792 - för 213 år sedan - efter ett pistolskott på operamaskeraden den 16 mars? Sverige skakades i sina grundvalar, men mordet kan anses vara följden av kungens politik. Skottet tog i nedre delen av ryggraden och var inte direkt dödande. Kungen låg i sin sängkammare på slottet. Under tiden pågick polisens idoga mördarjakt med resultatet att kaptenen Jakob Anckarström, 30 år, kunde gripas och häktas. Han avrättades 27 april. Men Anckarström hade bara varit verktyget för oppositionens ledande män.
Föredraget inleddes med färgbilden av Roslins tavla, där kungen är omgiven av bröderna Carl (blivande Carl XIII) och Fredrik Adolf., hertig av Östergötland. Vi såg bilden från livrustkammaren av kungen i sin mask och bilden på vapnen dvs pistolen och en slipad kniv.
Polismästare Liljensparre for runt i släde den vinterkalla marsmånaden, höll förhör och ringade in fyra sammansvurna i åldern 25 - 30 år: Claes Horn, Adolf Ribbing, Carl August Ehrensvärd och den äldre Liljehorn, vars mor hade varit amma åt Gustaf III. Denne Liljehorn hade skrivit ett varningsbrev på franska till kungen, men kungen hade inte uppfattat någon varning för mordhot. En f.d.nedsvärtad politiker, generalmajoren Carl Fredrik Pechlin, 72 år, hade hus på Blasieholmen, dit stadens prominenta kom som gäster, bland andra Ribbing och Horn. Han var som spindeln i nätet. Man kunde läsa kontinentala tidningar där och inhämta nyheter i samtalen som gällde olika händelser i Europa. Polismästare Liljensparre fick kännedom om Liljehorns varningsbrev till kungen och blev misstänksam. Enligt 1734 års lag skrev de som var anklagade för brott ned sina bekännelser, vilka kan återfinnas i Svea Hovrätts protokoll. De fyra dömdes till döden för kungamordet och för stämpling mot rikets säkerhet. Flera befanns inblandade. Ture Bielke, hovpartiets ledare, tog sitt liv före rättegången.
Forskaren Anders Larsson gick för c:a 40 år sedan igenom det primära materialet förutom olika uppgifter i memoarerna. och kartlade 80 personer i flera kretsar som ansvariga, varav 40 häktats av Liljensparre. Första tecknet till oro hade varit 1791 då rykten gick om en ny riksdag.
Överläggningarna sköttes inte i Stockholm utan för säkerhets skull i Gävle. Riksdagen gick i god stil och avslutades på vanligt sätt. Inte bara kriget gjorde kungen impopulär. Genom statskuppen 1789 hade Gustaf III med de ofrälses hjälp gjort sig enväldig och avskaffat adelns förmåner. Allt fler ville röja kungen ur vägen. Kungen ansågs av sina politiska motståndare vara en tyrann. Av de sammansvurna var många adelsmän och flera var officerare - alla frimurare
Skulle kungens bror hertig Karl vara informerad eller rent av inblandad i mordplanerna? Till Carls förfogande stod ett "hemligt nätverk" av frimurare, som konspirerade mot kungen Ordenssällskap växte upp under 1700-talet, bl.a.den internationella frimurarorden som påven förbjöd. I Paris fanns 1789 ett 60-tal frimurarloger och i Sverige på många ställen med kungen som högste beskyddare. I Stockholm fanns de högsta frimurarna. Frimureriet kom till Sverige på 1730-talet. Adolf Fredrik var då högste beskyddaren. Karl Gustav Tessin hade blivit frimurare i Frankrike. Kung Adolf Fredrik och hans drottning Lovisa Ulrika av Preussen skänkte mycket pengar till frimurarbarnhem i anledning av deras dotters födelse.
Frimureriet använder symboler från murarfacket, ska befordra sedlig livskvalitet inom individen och samhället och har hemliga riter. Medlemmarna är indelade i olika grader och kan komma i en högre grad om de blivit godkända i den lägre. Oberoende av samhällsklass är tilltalet "broder" inom logerna. Män väljes in. Kvinnor antages icke. I frimurarorden fanns ett andligt behov. Att sitta och samtala fann Stockholms borgerskap angenämt. Svenskt frimureri bygger på kristen grund. Andligheten lockade många; det fanns en underström av mystik i upplysningstidens Sverige.
Den 18 mars bildades under hertig Karls ledning en interimsregering. Utredningen av mordet pågick med borgmästare Fagerström i Uleåborg som åklagare, vilken sökte sak med adeln. Sex dagar senare gav hertigen polisen beröm för dess arbete. Femton av de åttio anklagade var frimurare enligt den samtida matrikeln.
Den 19 mars kom Anckarströms bekännelse att även hertig Carl skulle ha dödats. När kungen dog skulle Sofia Magdalena vara ordförande. Hur Sverige skulle styras var dock oklart. På denna punkt var konspiratörerna illa förberedda och oense. Alternativen var tre: Enligt fransk författning, enligt engelskt mönster eller som under frihetstiden av Hattar/Mössor.
På 1789 års riksdag hade Gustaf III fått Carls stöd. Trots meningsskiljaktigheter i kriget mot Ryssland blev förhållandet mellan honom och kungen slutligen gott. I Gustaf III:s testamente hade hertig Carl utsetts till förmyndare för sonen, blivande Gustaf IV Adolf, men han kom under ordensbrodern Reuterholm som präglade förmyndartidens styrelse.
Den beryktade operamaskeraden hade först planerats till 9 mars men flyttats till 11 mars, inställts och beslutats till den 16 mars, då ledande konspiratörer varit hos Pechlin , där den inre cirkeln samlats denna dag. Det enda man med säkerhet kan säga om mordkomplotten är att kungamördarna var en brokig skara med olika motiv.
Historikern Göran Anderbergs intressanta och engagerande föredrag om ett politiskt mord för 213 år sedan kändes kusligt aktuellt för oss i dagens Sverige. Hela nätet av sammansvurna kunde den gången kartläggas. Många böcker har skrivits om mordet på Gustaf III i myt och verklighet. Föredraget innehöll polemik mot nyutkommen litteratur om Gustaf III och myterna som frodas kring mordet.
Efter denna lysande lektion i ett stycke svensk historia fick vi tips på böcker:
Gardar Sahlberg: Den aristokratiska ligan.
Alf Henriksson: Ekot av ett skott
Erik Lönnroth: Den stora rollen - kung Gustaf III spelad av honom själv (vetenskapl. avhandling)
Irene Arthur- Wennerbom.